Category Archives: Berättelser

Ur en samlares gömmor!

Jag började att samla på porslin redan under mitten/slutet av 70-talet. Från Regnbågen, Fyrklövern och så ett ställe till – minns inte vad det hette. Det är olika kaffe- och matserviser. Kompletta … Sen har jag även samlat på diverse samlartallrikar (vägg-) … det är på Elvis och Marilyn Monroe och på änglar och barnmotiv.

Här är ett axplock på några serviser som jag har – kalla det gärna mani och vansinne – för det är det … massor med pengar på porslin och serviser som aldrig används!

Gammaldags Jul

Ingrid Marie

Marianne Royal Blue (men jag har den exklusiva utgåvan … Milleniumservisen – som endast är gjord i 489 exemplar och jag har nr 129 av den! Tror jag det var … men vem bryr sig!! Det är prins Sigvard Bernadotte som har designat denna servisen. Jag har även kristallglasen och silverbesticken till den!!! Och linneduk och servetter. Besticken ligger så fint i schatull på sammetsbädd! Då till Milleniumskiftet kostade den över 30 000:- … bara ett tag efter hade den stigit till 50 000:-!!!

Julia

Detta är bara några serviser som jag har köpt under årens lopp!!

OBS! Dessa bilder är inte mina – utan hittade och lånade hos Fyrklövern.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Berättelser

Livslust

Pratade igår kväll med en av mina systrar och då berättade jag att jag köpt från glasblåseriet som finns på min ort, en vacker figur med tillhörande lampa.

Den kallas för Livslust, den sträcker upp sina armar i luften och bejakar livet!!!

Den här figuren kan man beställa i olika färger … jag valde i vitt/grått … blir jättevacker med belysning under – som lyser upp hela figuren. Sen skall en kompis ta och göra en svart ram till den … kommer att bli jättesnyggt. Man tror ju att den skall vara jättedyr, glas ni vet och från ett glasblåseri. Men hela detta ”kalaset” gick på endast 500:- … det tycker inte jag är speciellt dyrt.

 Detta är figuren som kallas för Livslust!

Jag lägger in länken till glashyttan får ni kolla själva!!! Håll tillgodo och njut av allt det vackra som finns!!!

Heta Hyttan … glasblåseriet!

Lämna en kommentar

Filed under Berättelser

Sagan om Flickan – en sannsaga – min saga – mitt liv!

 

Hvilorummet i cyberrymden, Sagan om flickan - en sannsaga - min egen story!Sagan om flickan

Flickan föddes som första barnet till en 18 årig mamma och 21 årig pappa – en söndagseftermiddag i december för ett antal år sedan.Hon har fått det berättas att hon var ett snällt barn – detta har hennes mormor och hennes moster berättat för henne i vuxen ålder.Det var lite struligt med hennes mamma och pappa. Mamman var ung och naiv och kär i pappan och pappan var en riktig Don Juan – och kunde charma kvinnorna. Han drack för mycket sprit och blev våldsam och misshandlade mamman många gånger! Dessutom var han ju på en båt och det drog väl kvinnorna till honom också!Ja hur det nu var så flyttade dom ihop – han började att jobba på sågverket som fanns i samhället och mamman stannade hemma – som vanligt var – den tiden. Men det var mest flickans mormor och morfar och även hennes moster – som var ett år yngre än hennes egen mamma – som fick sköta det lilla barnet. Och även flickans morfars mamma – den gamla ”farmor” som flickan sen började kalla henne – som fick ställa upp när inte hennes egen mamma ville göra det.Det var mycket sprit och bråk mellan pappan och mamman – ja det var alltså pappan som drack och bråkade och även slog sin egen fru – och som flickan sen tänkt många, många gånger i vuxen ålder, hur kan man tillåta detta – hur kan man låta någon annan slå mig!! I alla fall – det var mycket strul hela tiden p g a ett och annat problem som flickans föräldrar hade, men flickan hade som tur var sin kära mormor och morfar i närheten! Som ”räddade” henne allt som oftast från föräldrahemmet.Under åren som gick så föddes fem barn till i familjen, varför kan man fråga sig – skaffade föräldrarna fler barn när dom inte brydde sig om sitt första! Flickan vistades ju också mycket ofta i morföräldrarnas hem. Dom tog hand om henne, men ibland så ”krävde” och hotade pappan – flickan skulle ”hem” – varför? Inte för att han älskade flickan, utan bara för att visa sin MAKT – att han hade rätt till flickan och att det var han som bestämde! Det hände många tråkigheter i hemmet … sprit … misshandel … och till sist även incest! Det var flickan som drabbades av detta hemska – av sin egen far dessutom! Flickan minns klart och tydligt mycket av det som hände – känslan av skräck, förtvivlan, lukten – som ett barn inte skall känna, flickan förstod fast hon var så ung och liten – att det inte var rätt och riktigt det som hände! Flickan skulle alltid ligga vid sin far i soffan – flickan kan inte skriva om det – det känns för svårt ännu – fast så lång tid gått! Flickan har ju inget exakt minne av när detta hemska började, men det var flickan själv med sin mormors hjälp som fick det att upphöra! Och då var flickan sex år! Flickan berättade för sin mormor om vad pappan gjorde – flickans mormor blev chockad och mycket förskräckt när hon hörde detta. Mormodern tog genast kontakt med barnavårdsmyndigheterna, sociala myndigheter och polisen – varpå samma kväll så kom alla dessa personerna hem till familjen och grep pappan! Flickan minns det tydligt. Mamman och flickan satt i köket – tillsammans med sin syster och sydde dockkläder – pappan var ute i vedboden och hämtade ved – det knackade på dörren och in kom många människor. Då flickan såg poliser – då förstod hon – hon sprang direkt in i rummet och gömde sig bakom en fåtölj i ett hörn – där såg hon sedan när pappan kom in med poliser. Han sökte genast flickans blick! Dom tittade på varandra – men han vågade inte säga eller göra flickan nåt! Flickan var rädd – för hon visste – fast hon var så liten – varför poliserna tog pappan och hon var rädd för pappan – han hade ett fruktansvärt humör! Sen så blev det mycket turbulens där i huset, flickan fick fara hem till sin mormor och morfar tillsammans med läkare och annan personal – som pratade och frågade henne om allt möjligt. Flickan mådde dåligt – även hennes mormor och morfar förstås.Detta hände en söndag – det kommer flickan ihåg. På vintern – flickan gillar inte vintern speciellt!!! Sen så blev det bestämt att flickan skulle stanna hos sina morföräldrar – det blev en veckas vistelse på ett sjukhus för all möjlig och omöjlig undersökning av flickan. Mormodern skulle inte få stanna kvar på sjukhuset, men flickan blev hysterisk och alldeles vansinnig när hennes mormor skulle fara därifrån, mormodern grät och flickan grät – så det blev bestämt att mormodern fick stanna kvar och fick ett eget rum på sjukhuset. Flickan kände sig trygg då – hon älskade sin mormor så mycket! Flickan fick prata med läkare, psykologer och många andra – hon fick visa med dockors hjälp vad som hänt och berätta med sina egna ord och rita. Flickan minns allt detta som om det var igår! I vuxen ålder har flickan tagit kontakt med sjukhuset för att få tag på sina journaler från den här tiden, det tog henne många år att kunna ringa dit och prata med dom, men dom hjälpte verkligen till och skickade alla journaler till flickan. När hon läste i pappren – så dök det upp saker där som flickan faktiskt hade förträngt ur sitt minne – men när hon läste vad hon sagt den gången – då ploppade allt upp igen i minnet och det gjorde ännu mera ont! Flickan har även tagit kontakt med barnavårdsmyndigheten och sociala myndigheten på sin hemort – för att få tag på dom papper som gällde hennes ”fall”. Det blev ännu flera gripande papper att läsa för flickan. Men dom var fantastiska där personalen och pratade mycket med flickan och hjälpte till för att hon skulle få tag på sina papper. Det jobbade faktiskt kvar en kvinna som mindes flickans fall och hon sa att flickan hade blivit väldigt illa behandlad (av sin pappa). Det blev till slut rättegång, mormodern fick fara dit och vittna, pappan fick fyra års fängelse och det blev bestämt att föräldrarna inte fick ha några flickor hemma! Flickans syskon bestod av tre bröder och två systrar. Flickan hamnade förstås hos sin älskade mormor och morfar, en annan syster hos sina farföräldrar, två bröder fick stanna kvar i föräldrahemmet (det var synd om dom!!!) och två andra syskon hamnade hos samma fosterföräldrar där dom fick det mycket bra! Tack och lov säger flickan! Flickan fick ett lyckligt liv trots allt – tack vare sina morföräldrar och sin älskade moster. Flickan tog väl hand om sin mormor och morfar när dom blev gamla och sjuka – men hon var ändå väldigt ung när dom gick bort, vilket flickan tyckte var väldigt väldigt jobbigt – hon hade ju velat få ha kvar dom mycket längre och kunna ge tillbaka ännu mera av sig själv till dom, för dom hade gjort så mycket för henne alltid! Men liv och död bestäms ju inte av den lilla människan, tyvärr. Det har ändå gått bra i flickans liv, hon har fått en underbar man och en underbar son! Som hon älskar över allt annat! Flickan har ett bra jobb med toppenbra arbetskamrater, intressant jobb. Flickans liv blev ändå bra – trots den lite ”dåliga” starten hon fick, men det var tack vare sina morföräldrar som det gick så bra som det faktiskt gjorde! Hon är dom evigt TACKSAMMA och detsamma säger hon om sin moster. När pappan kom ut efter sitt avtjänade straff, så ville han att flickan skulle komma ”hem” till föräldrarna, bara för att flickan skulle få en bordsklocka som han tillverkat i fängelset! Flickan ville inte, hon var rädd för pappan – men som den kloka människan som hennes mormor var, så sa hennes mormor: du kan tryggt gå dit, han kan inte göra dig någonting! Jag tror att mormodern tänkte att detta skulle vara ”bra” för flickans framtid – att möta sin pappa direkt – och inte behöva vara rädd för honom i framtiden! Mycket klokt av flickans KLOKA KLOKA mormor.

Därför tänker flickan ibland – varför skaffar människor sig barn om dom inte ”vill ha barn och vill älska dom villkorslöst och ta hand om dom och ge dom all den trygghet som barn är värda?Jag vill ge mitt eget barn ALLT – ALLT som jag inte själv fick av mina föräldrar – men det viktigaste är ändå att kunna ge KÄRLEK och TRYGGHET till sitt barn. Och det har jag alltid försökt att ge min son – och han ger mycket värme och kärlek tillbaka till oss! Tack älskade son! Flickan har inte haft mycket kontakt under sitt liv med sina föräldrar (dom flyttade från orten när pappan avtjänat sitt straff!). Pappan dog när flickan var i 20-årsåldern – han var bara 40 år då! Flickans farmor ringde strax efter kl 5 en morgon och grät och berättade att pappan hade dött, flickan sa bara Jaha – kände ingenting alls – det är väl inte så konstigt att flickan inte kände varken sorg eller ledsamhet – pappan förtjänade inte det av flickan! Inte efter vad han gjort henne – han hade svikit sitt eget barn å det grövsta! Hon valde att inte gå på begravningen – flickan sa – jag kommer inte – det skulle vara att hyckla – jag hatar min pappa!!! Starka ord av flickan – men helt förståeligt efter vad hon varit med om …Sista åren har väl flickan börjat att ha lite mera kontakt per telefon och någon enstaka gång också att träffa sin mamma, men flickan känner ingenting egentligen – bara som en ytlig bekant. Inga mor-dotter känslor alltså! Mamman har också svikit flickan – eftersom mamman valde att ta tillbaka sin man efter fängelsetiden och med den påföljd alltså att barnen inte fick växa upp tillsammans – som syskon skall få göra! Hur kan man välja en man före sina egna barn och dessutom när man vet vad han har gjort mot ett av sina barn! Helt oförståeligt för mig är det! Flickan är bitter – men ändå har inte denna bitterhet förpestat flickans liv – hon är en glad och harmonisk människa trots allt! Tack vare tryggheten och kärleken hon fick av sina morföräldrar! Hon räddades av dom – gud vet hur flickan annars hade mått om hon inte fick komma HEM till mormor och morfar … hon hade nog blivit ett vrak, skadad för livet … märkt av sin egen far!

Flickan är JAG!

Berättelsen är SANN och den är MIN!

Copyright Bloggbruden mars 2008

1 kommentar

Filed under Berättelser

På slänten i Rågsved

263868ddaafgf0s3.gif

I söndags kväll gick ett program klockan 20 som handlade om 70-talet och ungdomar som var i tonåren då. Om hur dom samlades på en slänt i Rågsved vid tunnelbanan. Tyvärr såg jag inte hela programmet – bara en halvtimme av det – för det är ju Köping-programmet klockan 20.30 som jag också bara måste se. Men detta programmet går visst i repris den 6/3 och då måste jag försöka kolla på det.

Jag tyckte det var så hemskt och fruktansvärt att se hur dessa ungdomar som hade hela livet framför sig … bara hamnade längre och längre ner i träsket.

Det hade varit några tv-program redan på 70-talet och så en återblick 1980 och intervjuver med en del av dom som var med i första programmet.

Ett ord – tragedi – tänkte jag på när jag såg detta!

En förlorad generation, denna generation förlorades till alkoholmissbruk och annat drogmissbruk.

Mellanölet hade slagit igenom då i början på 70-talet och det röktes visst mycket hasch också där på slänten. Och detta i förlängningen bidrog till tyngre narkotika.

Men som alltid – folk är ovetandes, föräldrar vet ingenting. Och ungdomarna var oförståndiga … som man är i ung ålder. Man vet ju inte mycket då om vad som kan inträffa och hända. Och detta med droger var nog ganska så nytt i samhället i slutet på 60 och i början på 70-talet. Säger jag som inte vet – jag har ju aldrig varit ”där” … gudskelov. Men jag kan känna med alla som hamnade där och fick sitt liv förstört!

Många unga som dog tidigt – det var en man som dom intervjuvade – han sa att säkert ett 50-tal av hans kompisar hade dött på grund av alkohol- och drogmissbruk. Detta är oerhört tragiskt!

Många gånger inbillar jag mig att människor hamnar i sånt här elände bara därför att dom inte har något jobb! Dom känner sig inte behövda … dom har ingen inkomstkälla – dom har ingenting. Dom känner sig helt enkelt ingenting värda och bara utanför samhället. Det är som en av killarna i inslaget sa: det skulle vara så att alla hade rätt till ett jobb! Och det håller jag verkligen med om. Det är en elementär sak i vårt moderna samhälle – att alla skall ha rätt till ett jobb!!! Att känna ett utanförskap måste vara hemskt!

Och det här med att ungdomar söker sig till gängbildning och den gemenskap som finns där – är ju inget nytt! Och visst – från början när man tar sin första fylla och börjar röka, då är det kanske bara spännande och kul – eller hur jag skall uttrycka mig. Men sen när man finner sig vara mitt i detta ”tvång” som det nog är att hamna i ett beroende … det måste vara hemskt!

En generation som fick sina liv förstörda – även om en del klarade sig ur eländet som tur var!!!

Lämna en kommentar

Filed under Berättelser

Min bror avled igår – endast 45 år gammal!

Jag har inte varit så mycket på bloggen, dom sista dagarna, väldigt sporadiskt bara. Detta berorende på att mina tankar har vandrat iväg hela tiden till min bror som varit inlagd på Universitetssjukhuset i Umeå sedan drygt en månads tid. Han har varit sjuk sedan i början av januari detta året … han drabbades av akut leukemi och behandlades under första halvåret med fyra cellgiftsbehandlingar. Men det upptäcktes till slut att han var tvungen att få ny benmärg! Vi alla fem syskon fick testa oss, men tyvärr så var ingen av oss lämpliga donatorer! Det blev för läkarna att söka i Tobiasregistret – där dom hittade till slut en lämplig donator. Och så åkte han in igen … fick cellgiftsbehandling (tuff sådan) i en veckas tid, dygnet runt … så den 24 oktober blev det dags för ny benmärg. Men tyvärr så orkade han inte med detta, hans organ började ta stryk … sedan förra torsdagen har han legat på intensiven, fått dialys, syrgas, med mera med mera … levern påverkades, gallan togs ut i påse … njurarna la av, hjärtat orkade knappt slå i söndags … och han hölls hela tiden nedsövd. Så igår 10.35 avled han i kretsen av sin närmaste familj, sin hustru och sina barn.

Det blev chock och bestörning för alla oss närstående … det känns som om man inte orkar tänka, fattar ingenting … det är overkligt det här! Jag har suttit i telefon i stort sett hela dagen igår efter beskedet och även idag … vi syskon, mamma, kusin … pratar och pratar och pratar. I telefonen och på MSN … man behöver varandra en sån här gång … och man önskar att man bodde närmare varandra! Man behöver kramas och få finnas till för varandra!

Mitt huvud värker och jag mår dåligt … sover dåligt – sedan 3-tiden i natt har jag varit vaken … har försökt idag att sova och vila, har inte kunnat, bara legat och tänkt och huvudet har värkt ännu mera.

Detta är ofattbart och hemskt … min bror … min bror blev 45 år!

Lämna en kommentar

Filed under Berättelser

Att bli fotograferad – usch inget kul alls!

Usch – inget kul att bli fotad … själv så gillar jag att stå bakom kameralinsen och ta kort … men jag gillar verkligen INTE att stå framför linsen. Usch … men i morse blev det ändå så att jag var så illa tvungen … en av våra datakillar bad mig komma och sitta där som ett annat fån … ja han sa inte det – men jag kände mig som ett sånt!! *ler*. Nåja jag överlevde …

Alla skall nämligen fotas på mitt företag (över 300 stycken), för nya passerkorten och stämpelkorten. Dessutom kommer foton att ligga inne i vårat nätverk … vårat Intranet … i telefonregistret – så fort någon klickar på ett namn – så kommer fotot upp! Ve och fasa … alla kan beskåda alla skavanker och rynkor och gråa hårstrån på mig!!!

Tur jag hade gjort min morgontoalett ändå … för tänk om någon skulle ta kort på mig direkt när jag är nyvaken … håret står på ända och åt alla håll och kanter … syns precis på vilken sida jag legat mesta delen av natten också *ler*.

1 kommentar

Filed under Berättelser

I en annan del av Köping

Jag kollade bara lite på programmet igår – Kristallen – som korade olika vinnare, bästa kvinnliga och manliga programledare, bästa program och så vidare.

Dom som vann titeln – Årets program och Årets dokumentärprogram – var det suvärena ”I en annan del av Köping”. Alltså jag bara älskar dom personerna och programmet är verkligen mycket sevärt.

Till alla er som aldrig sett detta program – ni måste bara börja titta. Det kommer väl en fortsättning på vårens programserie snart.

Sådana här program är ju så mycket mera sevärt än typ alla dessa fjantiga och töntiga och ointressanta dokusåpor som det läggs en massa pengar på att göra! Program som inte ger mig nåt i alla fall och därför tittar jag inte på dom heller! Jag tänker på bl a Big Brother, Bonde söker fru … ja nu står det still i skallen vad alla programmen heter … så intressanta är dom för mig alltså – så jag inte minns vad dom heter!

Jag säger Grattis till Linda, Tobbe, Mats och Micke i en annan del av Köping!

1 kommentar

Filed under Berättelser