Livet är en dyrbar gåva …


Ibland så läser jag bloggar, där bloggare berättar om kanske någon närstående som helt plötsligt blivit sjuk eller avlidit. Man får sig en tankeställare … vad livet ändå är bräckligt och skört, det kan fort förändras … bara på en sekund ibland! Och då tänker jag: varför är vi inte mera rädda om varandra? Varför ödlsar vi bort vår tid här på jorden med att bråka och slåss? Varför kan vi inte leva harmoniskt och i fred överallt?Varför är människan så elak många gånger? Varför är vi inte rädda om själv livet och värdesätter detta betydligt mera än vi kanske gör många gånger och är tacksamma?

Människan strävar efter makt, rikedom och berömmelse! Istället för att kanske vara nöjda med ”det lilla” som ändå ger så mycket mera än t ex berömmelse. Jag menar med ”det lilla” den tryggheten och harmonin man har i ett lyckligt hem! Jag skulle aldrig byta ut detta mot pengar! Visst – ärligt så kan jag ju säga – att pengar också intresserar även mig och att det alltid behövs och är viktigt, men ändå …  lycka för mig själv är ändå tryggheten. Och kärleken som en familj ger varandra! För mig känns detta så mycket mera viktigare än rikedom. Jag är väldigt rik när jag tänker på min egen familj!

Världen bråkar om allt, slåss och krigar. Jag tycker det är hemskt att det måste vara så, varför kan vi inte leva i fred den lilla lilla tiden vi har på våran planet? Det bråkas p g a både kulturkrockar, religion, politik, rashat, diverse andra motsättningar människor kan känna och ha gentemot varandra … det bråkas om bagateller! Varför kan vi inte inse att vi – alla som bor på denna planet – har lika stor rätt att befinna oss här som någon annan! Vem bestämmer vilken hudfärg som är den ”rätta” att ha? Jag tycker det är fruktansvärt att vi inte kan acceptera varandra, oavsett hudfärg, religion, politiska åsikter … alla vi människor berikar ju planteten på sitt eget sätt, eller hur!

För livet är en DYRBAR GÅVA och borde kännas så för oss alla! Denna gåvan har vi bara fått till låns …

Jag får sådana här tankar när jag läser bloggar som verkligen berör mig, när nåt väldigt tråkigt inträffat som bloggare skriver om! Man inser sin egen litenhet i Universum – det stora alltet – man inser att vår egen tid här på jorden är ett ögonblick i det stora. Vi borde därför ta mera hand om varandra och oss själv. För livet – det har vi bara till låns och bara för ett litet ögonblick. Det kan väldigt fort ta slut … var rädda om varandra och dig själv!

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Tankar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s